En känsla av tankar som inte finns..
Ibland kan jag sitta och bara va, med vänner, min flickvän eller bara för mig själv.
Helt plötsligt slår en känsla till i kroppen och på 1 sekund så känner jag mig nere,
tankspridd, ensam, olycklig, sviken och övergiven. En känsla som är så obekväm när den kommer,
ofta helt utan anledning och då brukar mina ord i denna blogg flyta på om min besvikelse över folks beteénde.
Svikna människor runt om i världen och allt annat som påverkar det som sker i dagens samhälle och utsätter människor som man inte ens vet att de existerar men samtidigt har man en slags sympati för dessa människor som är utsatta av normen och reglerna i detta samhälle som gör att de ej kan ta sig upp från den blodskrapade botten de har slagit i. Hur mycket de än försöker så måste de genomgå vissa ändringar och tester för att kunna komma till steg 2 men steg 1 har sina regler att man ska utföra steg 2 innan steg 1.
De försöker sträcka sig till nästa plattform och de som ska hjälpa dessa människor ställer sig på deras händer så att de släpper taget och faller ner igen. Har precis läst ut boken "Hemlös, med egna ord" som handlar om uteliggare i stockholmsområdet som skrev för, och säljer tidningen "Situation Stockholm". En mycket intressant bok som ger en person ett annat sätt att se på livet, vilken tur man har och om man skulle falla ner till den blodstänkta botten hur svårt det kan vara att få hjälp att komma tillbaka till samhället när man har viljan och lusten men regeringen och dess lagar säger att man inte är välkommen tillbaka.
Klart att folk tappar livslusten då, mer än någonsin när de som säger sig vilja hjälpa till sparkar ner dessa människor från stegen ju längre upp de kommer. Är det Sveriges vilja att låta människor känna sig besvikna av de som styr landet, av de som övriga befolkningen röstat fram till dessa jobb?
Boken fick mig att vilja träffa på en hemlös person och ta med denna till ett fik och bjuda på kaffe och en macka och bara prata lite allmänt skit om vilket väder vi har just för dagen, vad som står på löpsedlarna osv. Bara för att personen ifrågan skulle få känsla tillbaka att vara normal i ett känslolöst samhälle, kanske få tillbaka lite kämparglöd för att övervinna denna situation som den sitter i.
Ett par vänliga ord, en liten gåva eller bara ett leénde kan göra så mycket för omvärlden. För oss själva och för de personer som vi dagligen går förbi i våran stressiga värld som består av allt för mycket saker som igentligen är skit om man jämför med det som andra strävar efter, att kanske få sova under ett tak i (om man har tur) ett varmt grovsoprum eller liknande. Här sitter jag själv i en varm lägenhet med det som kan tänkas behövas. Trivs riktigt bra, har en underbar flickvän, ett jobb, lön varje månad, mat i kylen och dricker just nu år 09's glögg varm och god. Oj vad dåligt jag har det och vad synd det är om mig. Hyckleri så det bara sjunger om det.
Mycket av de sakerna jag skriver låter så vettiga och allmänt korrekta. Det är de tankar och känslor jag har om världen och dess befolkning. Mycket av det försöker jag själv leva efter. Speciellt hur man beter sig mot våra medmänniskor. Men mycket annat som jag gärna skulle vilja göra gör jag inte. varför inte igentligen? Jag hoppas på att jag själv någon dag tar tag i dessa små saker som kan gör det så mycket bättre för en annan och gör dem. Inte bara skriver om det som den hycklare jag är just nu i detta tillfälle. Jag hoppas själv att jag kan leva upp till dessa saker jag skriver om, kan gör det jag påståt vilja göra, att jag själv kan vara en liten förbättring till vår sjuka värld och vardag som vi går igenom och ignorerar det som händer runt om i våran värld.
Notera VÅRAN värld..
För att skriva något gladare, någotsom hänt mig på sista tiden är att en ny människa har dykt upp i min värld, gjort mig gladare och lyckligare. Grävt fram känslor som jag glömt bort hur det kändes att ha, hon har gjort en ny glöd i lågan att börja lita på kvinnor igen. Hon har lyst upp en ny vardag i mitt liv som varit borta allt för länge, hon har fått mig att bli kär i henne och hon ger kärlek tillbaka, tack Martina!
Dagens låt är tillängnad Martina och stycket som hör där till;
"Cause I've started falling apart I’m not savouring life
I've forgotten how good it could be to feel alive"
/Biffy Clyro - Machine
/Patrik Mikael Törnqwist
Helt plötsligt slår en känsla till i kroppen och på 1 sekund så känner jag mig nere,
tankspridd, ensam, olycklig, sviken och övergiven. En känsla som är så obekväm när den kommer,
ofta helt utan anledning och då brukar mina ord i denna blogg flyta på om min besvikelse över folks beteénde.
Svikna människor runt om i världen och allt annat som påverkar det som sker i dagens samhälle och utsätter människor som man inte ens vet att de existerar men samtidigt har man en slags sympati för dessa människor som är utsatta av normen och reglerna i detta samhälle som gör att de ej kan ta sig upp från den blodskrapade botten de har slagit i. Hur mycket de än försöker så måste de genomgå vissa ändringar och tester för att kunna komma till steg 2 men steg 1 har sina regler att man ska utföra steg 2 innan steg 1.
De försöker sträcka sig till nästa plattform och de som ska hjälpa dessa människor ställer sig på deras händer så att de släpper taget och faller ner igen. Har precis läst ut boken "Hemlös, med egna ord" som handlar om uteliggare i stockholmsområdet som skrev för, och säljer tidningen "Situation Stockholm". En mycket intressant bok som ger en person ett annat sätt att se på livet, vilken tur man har och om man skulle falla ner till den blodstänkta botten hur svårt det kan vara att få hjälp att komma tillbaka till samhället när man har viljan och lusten men regeringen och dess lagar säger att man inte är välkommen tillbaka.
Klart att folk tappar livslusten då, mer än någonsin när de som säger sig vilja hjälpa till sparkar ner dessa människor från stegen ju längre upp de kommer. Är det Sveriges vilja att låta människor känna sig besvikna av de som styr landet, av de som övriga befolkningen röstat fram till dessa jobb?
Boken fick mig att vilja träffa på en hemlös person och ta med denna till ett fik och bjuda på kaffe och en macka och bara prata lite allmänt skit om vilket väder vi har just för dagen, vad som står på löpsedlarna osv. Bara för att personen ifrågan skulle få känsla tillbaka att vara normal i ett känslolöst samhälle, kanske få tillbaka lite kämparglöd för att övervinna denna situation som den sitter i.
Ett par vänliga ord, en liten gåva eller bara ett leénde kan göra så mycket för omvärlden. För oss själva och för de personer som vi dagligen går förbi i våran stressiga värld som består av allt för mycket saker som igentligen är skit om man jämför med det som andra strävar efter, att kanske få sova under ett tak i (om man har tur) ett varmt grovsoprum eller liknande. Här sitter jag själv i en varm lägenhet med det som kan tänkas behövas. Trivs riktigt bra, har en underbar flickvän, ett jobb, lön varje månad, mat i kylen och dricker just nu år 09's glögg varm och god. Oj vad dåligt jag har det och vad synd det är om mig. Hyckleri så det bara sjunger om det.
Mycket av de sakerna jag skriver låter så vettiga och allmänt korrekta. Det är de tankar och känslor jag har om världen och dess befolkning. Mycket av det försöker jag själv leva efter. Speciellt hur man beter sig mot våra medmänniskor. Men mycket annat som jag gärna skulle vilja göra gör jag inte. varför inte igentligen? Jag hoppas på att jag själv någon dag tar tag i dessa små saker som kan gör det så mycket bättre för en annan och gör dem. Inte bara skriver om det som den hycklare jag är just nu i detta tillfälle. Jag hoppas själv att jag kan leva upp till dessa saker jag skriver om, kan gör det jag påståt vilja göra, att jag själv kan vara en liten förbättring till vår sjuka värld och vardag som vi går igenom och ignorerar det som händer runt om i våran värld.
Notera VÅRAN värld..
För att skriva något gladare, någotsom hänt mig på sista tiden är att en ny människa har dykt upp i min värld, gjort mig gladare och lyckligare. Grävt fram känslor som jag glömt bort hur det kändes att ha, hon har gjort en ny glöd i lågan att börja lita på kvinnor igen. Hon har lyst upp en ny vardag i mitt liv som varit borta allt för länge, hon har fått mig att bli kär i henne och hon ger kärlek tillbaka, tack Martina!
Dagens låt är tillängnad Martina och stycket som hör där till;
"Cause I've started falling apart I’m not savouring life
I've forgotten how good it could be to feel alive"
/Biffy Clyro - Machine
/Patrik Mikael Törnqwist
Kommentarer
Trackback