pmt

Var tvungen att läsa mina gamla inlägg. Kul att se exakt vad man har skrivit för man vet exakt vad som inträffade då när jag väl skrev dessa texter.. För att få berömma mig själv lite så måste jag säga att när jag är deprimerad så skriver jag exakt om hur man borde agera för att må bättre och sen agerar jag efter det och har alltid lyckats må bra. Kan vara svårt för er som inte känner mig eller känt mig under några av dessa perioder och vet vad jag varit med om att förstå hur jag menar och har sett mig 2-3 dagar efter dessa saker inträffat. Kom tänka på en kommentar jag fick en vän långt tillbaka i tiden, Natta, 2 dagar efter en incident hade hänt "Jag förstår inte att du kan vara så stark och ta dig igenom allt detta så bra och inte bryta ihop" Frågan är bara om jag någonsin tog mig igenom det då jag kommit fram till att jag aldrig vet om jag vågar lita på en person. Kanske därför jag agerar idag som jag gör och inte vågar/vill komma en ny människa nära i livet, våga öppna mig och kasta mig in i ett förhållande. Jag har alltid trot på sann kärlek och velat ta del i den själv, men erfarenheter har gjort att jag inte längre vill ta nästa steg vidare med någon, jag håller det på avstånd.
När jag känner så nästa gång jag teräffar någon så kanske det är dags att slänga mig in i det, hoppas på det bästa och kanske våga vinna, våga förlora ytterligare en gång, kommer det ta mer på psyket eller kommer man att säga, "aja det kunde ha gått"? hmm, komiskt det blev ett nytt filosofiskt inlägg ändå som samtidigt gav mig en ny insyn på mitt eget psyke som jag inte tänkt på varför det är som det är. En ny blick på sig själv kan väl endast vara till nytta, man lär sig om sig själv hela tiden då vi förändras hela tiden pga av våra erfarenheter vi samlar på oss under vår resas gång. 
Mm, något nytt att lägga sig i mörkret under täcket och fundera på.


Have you waited long?
Patrik